Mitt liv så som jag upplever det :) Inte alltid så som andra upplever det och inga absoluta sanningar (för finns ju i de flesta fall fler än en sanning) Detta är mina reflektioner och mitt unika sätt att se på världen och på det som händer. En dagbok om ett liv i transformation, precis så som fjärilens vackra förvandling. Välkommen in i min värld!
tisdag 10 juni 2014
Vänner och kärlek
Det är så spännande hur vissa människor kommer in i ens liv.. vilka vägar de halkar in till synes helt slumpartat och hur de kan få såå stor betydelse för en själv!
Jag är lycklig med så fina människor omkring mig och känner att det finns så mycket kärlek i världen! Men det verkar ibland som att människor är mer rädda för kärleken än för smärta och lidande. Vi stänger hellre våra hjärtan och sätter upp en fasad än visar oss sårbara, öppna och "felbara".. när blev det mänskligt att vara perfekt? och dessutom utifrån någon annan människas syn på en? Oavsett vem som tittar? Samhället? En vän? Släkten? Kärlekspartner? Kan jag inte få vara perfekt med alla mina sidor? "...all your perfect imperfections..." som John Legend sjunger i den fantastiska "All of me".
Jag vill ju få vara jag :) visst jag älskar att utvecklas så det är inte det att jag vill fastna i något tillstånd/varande som är skrivet i sten eller tänka att "så här är jag och jag kan aldrig ändras". Det är inte det jag är ute efter.. Men kan vi tänka oss att älska varandra som vi är utan att försöka ändra på oss själva eller någon annan för att vi ska kunna finnas för varandra. Kan vi älska i frihet, tillit och acceptans?
Om vi sedan speglar varandra (vilket vi alltid gör på ett eller annat sätt) och inser att det där jag får tillbaka som din bild av mig själv.. det är ju faktiskt ingen bild jag vill ha av mig själv.. INTE för att du eller någon annan tycker så men för att jag själv inte vill vara så. Då tar jag ju själv tag i den biten, för att jag vill. Men det kräver också att de jag har omkring mig är raka och ärliga och trygga i sig själva så jag kan lita på dem att de inte agerar för att sänka mig eller sätta mig på plats utan i ren kärlek så jag vågar se min egen spegelbild.
Så därför är jag så tacksam över att människor dyker upp bara sådär när de behövs som allra mest :) Det finns på nåt sätt alltid en spegel i alla situationer och det enda vi behöver göra är att se dem :) Vissa människor tittar in på en kort visit i mitt liv för att sedan fara vidare men andra kommer in för att stanna längre. Vem som stannar hur länge det vet vi aldrig innan men oavsett så är ALLA möten så väldigt viktiga och utvecklar oss om vi vill ta den möjligheten :)
"The thing is, each one of us is sum total of every experience with all the people we've ever know. And it's these moments that become our history" (The Vow)
Så hade jag viljat missa något ända litet ögonblick eller enda litet möte? Nej!
Tack för att ni finns!
Kärlek!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar