tisdag 17 juni 2014

Bra eller dåligt?



Hur vet vi någonsin om någonting är bra eller dåligt? Varför hålla på att värdera allt på det sättet?

Om jag är låg, ledsen, känner sorg.. är det då dåligt? Är det inte underbart att vi har hela detta spektra av känslor? Borde inte alla känslor vara lika accepterade? Och vad gör det med oss när vi inte accepterar dem?

Om jag känner sorg.. innebär inte det då någonstans att jag upplevt kärlek och glädje.. och gör sorgen de fantastiska känslorna helt meningslösa och bortkastade då..? Jag tror inte det behöver det, om vi inte tillåter det att göra det.. Jag vill älska oavsett!
Om jag är låg eller ledsen.. tyder inte det då på att någonting behöver förändras runt mig eller i mitt sätt att tänka om mig själv eller det runt mig? Är detta då dåligt? Fram tills jag får ändan ur vagnen och gör de där förändringarna jag behöver göra så kommer de där känslorna att göra sig påminda oftare och oftare tills jag inte längre kommer undan.. Är det ändå dåligt? Tycker det låter mer som en gåva.
Om jag slås i spillror till slut.. och får börja bygga ihop mig själv på nytt.. Är detta dåligt? Troligen kommer jag inte att bygga ihop mig på exakt samma sätt som innan eftersom mina erfarenheter och visdomar gör att jag väljer att göra på annat sätt idag än det som jag byggt upp under livets gång. När jag sen försöker bygga ihop och nån bit inte riktigt hamnar där den ska och slås bort igen för att putsas till och sedan placeras på rätt plats.. Då känner jag att även detta är en gåva!

MEN nu är det ju inte så väldigt lätt att se livet på detta sättet hela tiden. OCH det är apjobbigt när man väl är där nere och rotar och inte har en aning om hur man ska ta sig vidare.. att ha den där tilliten till att "allt är som det ska vara och allt blir som det är menat" urk! Inte alls lätt!!

Men enligt mina erfarenheter så har det visat sig att allt det där "dåliga" har varje gång lett mig in på ett nytt bättre spår. Ett spår jag aldrig skulle kunna komma på tanken att ta om jag inte "tvingats" dit..

Så vad är egentligen bra och vad är egentligen dåligt? Skulle vi inte må bättre av att vara i det som är, acceptera det utan att döma åt ena eller andra hållet och se lite mer med nyfikenhet på vad som händer och inte dra så långa växlar på det.

Självklart är lycka och kärlek mycket mer behagliga känslor!! Men ibland kanske vi behöver den där dippen för att hitta till en större lycka och frihet i våra liv! OCH jag tror att genom de erfarenheterna så kan vi också bli mer ödmjuka och förstående för andras resor och mående så vi kan hjälpas åt på våra respektive resor.
En stor bov i hela det här med bra eller dåligt tänket tror jag är rädslan.. om vi kan hitta vilken rädsla/tanke som ligger bakom vår bedömning eller reaktion av det som sker så tror jag att vi kommer närmre oss själva/vår sanning och öppnar upp mer för andra.

Kärlek och tillit


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar