För ett par dagar sedan fick jag en av de finaste komplimanger jag någonsin fått. "Du är äkta glad, och lever ett äkta liv i våra ögon"Det var fantastiskt att höra detta från någon som vet om både positiva och mindre angenäma sidor.. men kanske är det just därför de säger just äkta liv? Att jag tillåter båda..?
Äkta glad, ja det är jag faktiskt! Och hur jag kom till det är en låååång resa som startade 2005 med att jag läste boken "Självkänsla nu" av Mia Thörnblom. Jag tyckte det var apsvårt i början att göra det hon skrev och tyckte jag ljög för mig själv. Allt lät som klyschor, ord helt utan substans eftersom de saknade förankring i mitt inre. Men vet ni vad jag lärt mig?! Det är ju inte så att det jag sa då stämde mindre bra än alla de hårda ord jag sa till mig själv! Jag valde bara att lyssna på det dåliga istället för det bra så länge att jag inte trodde det fanns något bra och det lilla jag hittade trodde jag inte räknades. Det var inte helt lätt att leva med mig själv då och vem vet, jag hade kanske slutat som en negativ, bitter, gammal kärring till slut om jag inte hittat ett annat förhållningssätt till mig själv och andra. Så jag kommer evigt vara tacksam för den där boken!
ALLA har vi bra bitar i oss som vi skulle må bra av att lyfta för oss själva och fokusera mer av vår energi på. Alla gör vi mindre bra saker, och det är en helt naturligt i ett liv som faktiskt levs, men att enbart fokusera på dem och slå på oss själva för det hela tiden och lagra in dem gör att det blir väldigt tungt att bära bördan till slut.. Risken är att vi till slut inte tycker så bra om oss själva när vi fokuserar all vår uppmärksamhet och energi på några enskilda dåliga händelser istället för helheten. Är det väl gjort så är det gjort, inget kan få det ogjort! Inte ens om du straffar dig resten av livet för det! Eller andra heller för den delen. Det enda du gör är att beröva dig chansen att vara lycklig! Jag säger inte att man ska vara nonchalant mot andra människor och behandla dem hur som helst "för jag fokuserar ju ändå på det positiva jag gjort efter". Inte så alls! Ta lärdom av det du gör för att kunna göra på annat sätt framöver men kom ihåg att inte straffa dig själv för det resten av livet.. eller ens resten av dagen om det går att släppa det. Detta handlar inte om att ta avstånd från det man gjort utan om lärdom, förlåta, växa, släppa och gå vidare.
Var snäll mot dig själv! Fokusera på allt det där fina du har i dig (ja det där som du kanske inte ens ser just nu, kanske försöker intala dig att du ser.. det finns där!). Dina vänner finns troligen där för att de ser det fina i dig och inte fokuserar enbart på de bitar du håller på att slå på dig själv för.
Kan vi se våra egna fina sidor så har vi också lättare att se det i andra människor utan rädsla, avundsjuka eller känna oss mindre värda. Och tänk vilken underbar värld det skulle kunna bli om vi var snälla mot oss själva och kunde älska andra för dem de är och förlåta dem det vi själva tycker är fel.
Vi är människor, inga maskiner! Ingen är rakt igenom "bra" och ingen är rakt igenom "dålig" och att EN enskild händelse skulle påverka allt framöver kanske inte behöver vara på det sättet egentligen..? Eller?
Det är upp till var och en att välja hur de vill se det.. Det är tufft att starta förändringen och man stöter ofta på stora motstånt i sig själv och andra (t ex pga Jantelagen) men det är sååå värt det!!
Min önskan är att vi alla vore mer ödmjuka, förlåtande och kärleksfulla mot sig själva och andra <3
Möjligheten finns, om du vill och tillåter dig själv, till att vara det fantastiska DU du kan vara och skapa det fria härliga lyckliga liv du vill ha!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar