Men oj! Har jag just startat en blogg?! Trodde aldrig det skulle hända! Men igår morse fick jag en sån otroligt stark längtan efter att skriva.. såå stark att jag till slut fick letat fram en julservett i väskan och började skriva på baksidan :) Så stark att jag kände att jag ALLTID skulle ha en liten minidator med mig att skriva på :) Testade Twitter.. men fattar ni hur lite man får skriva där egentligen?! Nej! Jag behöver mer utrymme :)
Nu vet jag ju att allt förändras.. jag förändras och utvecklas mer och mer till den jag är innerst inne. Därav namnet Butterfly på min blogg.. det känns som jag går igenom en stark process för att komma ut vackrare och klokare på andra sidan.. Alla prövningar och "svårigheter" har kommit i just rätt tid för att jag ska pushas framåt.. Iiiinte alltid helt behagligt och trevligt men det är som det ska vara för att jag ska komma dit jag är menad att komma och jag närmar mig mig själv med stormsteg <3
Kanske skriver jag inga fler inlägg.. kanske blir jag bloggoholic och gör allt för att synas här ;) Vi får väl se!
Vad var det då som var sååå himla viktigt att skriva?? Hihi jaa du det utlöstes av det otroligt vackra Göteborg i morgonljus.. Jag bor inte i Gbg vilket gjorde att längtan och passionen i mig väcktes så starkt av att promenera där så jag delar med mig av det som är nerkladdat på min servett även om det inte blev helt skrivet i flöde då jag hade min son tjattrandes i örat hela tiden för han kunde inte alls förstå vad det var som var sååå himla viktigt att skriva när han var såå uppspelt inför dagen.
Väntan och förväntan :)
Att gå genom Göteborg en tidig sommarmorgon när solens bleka strålar mjukt smeker husväggarna som sedan reflekterar det där speciella skenet...
Det skapar en ljuvlig känsla som fyller mitt hjärta med tacksamhet.
Tröttheten i ögonen lämnar mig snabbt när den fridfulla känslan sprider sig i kroppen.
Vi är på väg mot en dag fylld av äventyr. Vi har packat och planerat för att inte sakna nåt utan att egentligen behöva bära nåt :) Ingen lätt kombo men tycker vi lyckades bra.
Att sitta här och skriva på en julservett överst i bussen, NÄST längst fram (till sonens stora besvikelse) är en otroligt befriande känsla. Att skriva! Detta är ett speciellt år, ett år av transformation och samtidigt stabilitet när mer och mer faller på plats ur kaoset.
Kanske skriver jag mer.. kanske är det bara idag :)
Gör det som känns rätt i varje NU!
Tacksamhet, kärlek & nyfikenhet
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar